öhrnnästet

ja nu har allvaret börjat för Lua och mej! Hon har börjat på dagis på riktigt och redan känt på det hårda dagislivet. Och ja jag har fått känna på det hårda livet som arbetssökande mamma. Gahh
Förra veckan hann jag inte skriva då jag hade fullt upp och inte ens startade datorn- tror jag.

Om vi börjar med Lua så började hon på måndagen sin inskolning igen efter att vi varit sjuka, det gick superbra och på tisdagen fick hon gå ut utan mej. Jag satt som på nålar inne på dagis och tyckte bara att det var allmänt jobbigt att veta att hon togs om hand av andra än mej. sån är jag!
Efter 20 låååånga minuter så hörde jag ett djungelvrål utanför, hmm lät som Lua och visst! Snabbt kom personalen in med... en blödande Lua, det rann blod från hennes panna. Hon hade blivit knuffad av en ett år äldre kille och slagit pannan i asfalten så hon fick ett jack. Sjukhuset nästa och de tejpade ihop såret som visade sej vara ytligt men inte ville sluta blöda.
Hon har inte visat nåt tecken på att må dåligt efter det inträffade!
Härdad som hon är med en storebror!
Inte har jag heller fotograferat eländet.

På eftermiddagen var vi på jakt efter en ny soffa, och faktiskt hittade vi en! Så nu har vårt lilla lilla vardagsrum berikats med ytterligare en soffa. De står på rad och inget eller ingen kommer ens in där utan att klättra. Tänkte att nu kanske gipsskivorna på övervåningen kommer bort men icke!
nu ett par dagar senare går det iallafall att komma in där, men det ser sketa roligt ut med alla möblerna uppradade!
men det kommer bli toppen när det är klart!

klart slut!