öhrnnästet

jag har alltid suckat över denna pollenhysteri som varit i min familj, själv har jag längtat efter våren och de goda dofterna, nykläckta löv och blommor i alla dess färger.
Mannen min har bara suckat och vi har inte kunnat göra än det ena än det andra. Sen fick jag ett barn med pollenallergi och blev lite mer förstående, för jag ville ju inte att han skulle må dåligt!!!
Men nu i år så har jag börjat acceptera att jag själv kanske inte heller tål denna vackra grönska så bra som jag vill.
Eftersom jag ammar fortfarande så får jag inte ta allergimedicin utan går här med svidig näsa och kli, och nu förstår jag hur A. har mått hela tiden. Jag skulle aldrig erkänna det för honom, hehe så hoppas han inte läser det här.

                                                                                   

Imorgon ska jag träffa min handledare på ams (om hon inte ställer in igen) och sen ska jag på husvisning. Det ska bli spännande, verkligen!!
Om mamma visar sej vilja ha det huset då måste vi snabbt bestämma  om vi vill ta över hennes hus. Annars kanske vi vill ha huset som vi ska titta på, den risken finns verkligen!!
Jag älskar vårat hus och möjligheterna som finns i det, men hatar miljön runt omkring. För få barn och för mycket bilar i hög hastighet!

Eftersom jag inte kan svara på svar i bloggen så skriver jag här.
Sandra: du är så välkommen till stan, lunch vore så kul!!
 Och tack för komplimangen!!

Nu ska jag sova skönhetssömn det behöver jag!!