öhrnnästet

Casper började i höstas att spela fiol och i tisdags var det dags för uppspelning.
Jag var jättenervös länge innan för jag vet hur han brukar göra och hur han HAR gjort ALLA gånger han skulle ha stått framför publik.
Varje år vid luciadags har han börjat protestera och det har nästan alltid slutat med att han faktiskt inte stått med de andra barnen. Förra årets lucia var han med men under stora protester och enbart för att han måste.

För första gången stod han min son på scenen! Vet ni att den känslan var helt underbar! Inte just att han uppträdde utan just det faktum att han tordes stå där inför alla! Hagaskolans aula var mer eller mindre fullsatt!

Efter hans uppträdande kom han ner från scenen med ett sånt leende som jag aldrig tidigare sett! Han var såå stolt över sej själv! Och hans egna ord "mamma vet du, jag förstår inte vad som hänt med mej, förut när jag var liten tordes jag inte stå på scenen men nu gjorde jag det." Mammas pojke!!

Att sen konserten var på tok för lång det är en annan historia, lika att ett fönster blåste sönder under konserten...

Här är sköningen, ser ni leendet?

bilden tagen på avstånd men men...

Ensam kille bland alla tjejer ;-)
Han har själv bestämt kläder, så fin! <3 Lite nervös var han nog också!