Tankeställare...
Äntligen har jag fått komma hem från sjukhuset :-)
Mår fortfarande sisådär- men jag lever!!
Andy har fått det ärefyllda uppdraget att ge mej dagliga sprutor och alla ni som känner mej sen länge vet och förstår hur jag känner inför detta...
Sprutor är liksom inte riktigt min grej ;-)
När jag blev sjuk och insåg att jag troligen varit det så länge att jag vant kroppen att den inte längre reagerade på inflammationen och smärtan jag hade blev jag rädd för mej själv. Jag har varit nåt så fruktansvärt trött länge länge, så trött att jag knappt kännt igen mej själv, säkerligen därför jag också varit väldigt deprimerad/nedstämd, men ändå inte fattat!!
Bestämde mej när jag låg där i sängen att nej nu får det vara slut på det här, nu ska jag inte offra mej själv mer! Det gäller mat, träning, sömn osv osv.
Idag såg jag på "Mamma byter bo" på TV och blev tillskillnad mot andra jag sett kommentera programmet imponerad av familjen som lever ekoliv- tänk vad de gör för att undvika skador på miljön!
Det finns så många i min omgivning (oah jag med till viss del) som lever ett riktigt slösaliv. Köper det vi anser oss behöva, duschar länge och ofta, skiter i att sopsortera, handlar det billigaste köttet, grönsakerna, mjölken osv utan att bry sig om varifrån det kommer. Där är jag dock väldigt noga- jag köper INTE kött som inte är från Sverige!! Jag kollar ALLTID- även korv och skinka!
Sopsorterar gör jag även om jag säkert kan bli bättre där med.
Det som stör mej är att så många ser det som en självklarhet att kunna slösa med naturen och se det som en rättighet, många säger att de har (ekonomiskt) råd att leva så.
Jag är inte uppväxt med slösa, utan min mamma har alltid haft ett ekologiskt tänk med allt vad det innebär, och jag är stolt över den uppväxten!
Så nu när mitt "nya" liv börjar, ja då ser jag det som en själklvarhet att även ta tag i detta- så nu sitter jag här med datorn och har släckt alla lampor som inte är nödvändiga :-)
Dessutom ska jag nu krypa till kojs så jag får min skönhetssömn.
Hoppas att ni som jag ser ert ansvar att dra ett strå till stacken- oavsett hur långt man väljer att gå.
Kram!
L.
Mår fortfarande sisådär- men jag lever!!
Andy har fått det ärefyllda uppdraget att ge mej dagliga sprutor och alla ni som känner mej sen länge vet och förstår hur jag känner inför detta...
Sprutor är liksom inte riktigt min grej ;-)
När jag blev sjuk och insåg att jag troligen varit det så länge att jag vant kroppen att den inte längre reagerade på inflammationen och smärtan jag hade blev jag rädd för mej själv. Jag har varit nåt så fruktansvärt trött länge länge, så trött att jag knappt kännt igen mej själv, säkerligen därför jag också varit väldigt deprimerad/nedstämd, men ändå inte fattat!!
Bestämde mej när jag låg där i sängen att nej nu får det vara slut på det här, nu ska jag inte offra mej själv mer! Det gäller mat, träning, sömn osv osv.
Idag såg jag på "Mamma byter bo" på TV och blev tillskillnad mot andra jag sett kommentera programmet imponerad av familjen som lever ekoliv- tänk vad de gör för att undvika skador på miljön!
Det finns så många i min omgivning (oah jag med till viss del) som lever ett riktigt slösaliv. Köper det vi anser oss behöva, duschar länge och ofta, skiter i att sopsortera, handlar det billigaste köttet, grönsakerna, mjölken osv utan att bry sig om varifrån det kommer. Där är jag dock väldigt noga- jag köper INTE kött som inte är från Sverige!! Jag kollar ALLTID- även korv och skinka!
Sopsorterar gör jag även om jag säkert kan bli bättre där med.
Det som stör mej är att så många ser det som en självklarhet att kunna slösa med naturen och se det som en rättighet, många säger att de har (ekonomiskt) råd att leva så.
Jag är inte uppväxt med slösa, utan min mamma har alltid haft ett ekologiskt tänk med allt vad det innebär, och jag är stolt över den uppväxten!
Så nu när mitt "nya" liv börjar, ja då ser jag det som en själklvarhet att även ta tag i detta- så nu sitter jag här med datorn och har släckt alla lampor som inte är nödvändiga :-)
Dessutom ska jag nu krypa till kojs så jag får min skönhetssömn.
Hoppas att ni som jag ser ert ansvar att dra ett strå till stacken- oavsett hur långt man väljer att gå.
Kram!
L.
Kommentarer
Trackback
