öhrnnästet

Hade bestämt mej för att dagen idag skulle bli mycket bättre än gårdagen, mycket går med positivt tänkande!
Det gick sådär, eller snarare det började inte så bra, men blev sen mycket bättre :-)
Efter några olyckor i sängen och ett astmaanfall så vände det hela!
Kanske ska berätta lite om dagen igår som var PEST!! verkligen på alla sätt och vis...

Morgonen började med att det inte gick att väcka barnen, Cappe skrek i sömnen "mamma du kan prata med mej, men du ger 17 i å väcka mej"  Haha ja ja har man möjligheten så varför inte?! Jag ställde om klockan och lät barnen sova lite längre, ringde sen till dagis och skola och gav dem en ny tid.

Strax före 8 när vi hade som mest bråttom då ringde min mobil, jag hann inte på den.
Direkt började misstankarna komma och snabbt ringde jag A. som kunde bekräfta det jag misstänkt hans farmor hade dött på natten. Där stod han stackarn långt hemifrån och var tvungen att fortsätta jobba.
Jag tror att han är väldigt glad att han hann träffa henne i somras och att vi tog kort på honom, henne och barnen.
Av förklarliga skäl har jag inte träffat henne så många gånger och A. väldigt få gånger de senaste 15 åren. Det gör kanske inte sorgen mindre?!

Dessutom berättade A. att det varit inbrott på hotellet där han bor, och att han som (tur var?) inte hade märkt något på natten trots att de slagit sönder ett fönster i den längan han bor i, utan han möttes av polisavspärrningar när han skulle äta frukost.

Fastgheten han är vid nu, ska jag nog inte skriva så mycket om, men om jag säger motorcyklar, gäng, vapen osv så förstår ni läget!
HU!!!
Faktiskt så A. var lite skakig innan han åkte i söndags då han förvarnats om läget.

Jag satt i skolan hela eftermiddagen på en så dum tid att jag inte hade möjlighet att äta någon lunch. Åkte hemifrån kl 10 för att fixa ett ärende och sen direkt till skolan 12-15. Hämtade Lua först sen C. och då ville fröken att jag skulle kolla lite tider och så vilket drog ut massor på tiden!
16.40 var vi klara och med enbart 40 min till fiolgrupp så konstaterades att vi inte skulle hinna laga middag och att vänta till efter fiolen var uteslutet, speciellt för min del eftersom jag fortfarande inte ätit sen frukost.

Barnen valde MAX, men där var världens kö så vi tog McDonalds istället där det var mycket mindre kö!
Beställde mat och frågade hur lång tid det skulle ta, hon kollade upp det och sa 2 min, vilket gjorde att jag valde om mat för att snabbare få den, jag började få väldigt bråttom!!!
Betalade och åkte till nästa lucka, fick drickan och blev sen hänvisad till bilkön längre bort för att invänta maten som skulle dröja lite....
Med en ENORM suck och lite ilska bubblandes i mej åkte jag bort och ställde mej.
Inte en personal såg vi till på 10!!! minuter! sen kom en kille springandes med en påse, nu var vi 6-7 väntande bilar!
Det var inte vår mat så jag frågade hur länge det skulle dröja innan vår mat kom, svaret var "en stund till"
Jag berättade läget och att jag MÅSTE åka om senast 2 minuter och om inte maten var klar då så ville jag ha pengarna tillbaka, varpå han lovade att öka takten på dem där inne.
Barnen var skithungriga och sura i baksätet!
Ser sen denna kille stå utanför ingågnen på MCD och prata med ett gäng killar innan han efter 3 minuter springer in!
Jag har då väntat de 2 minuter jag sagt till honom plus ytterligare 1 minut och jag bestämmer mej för att åka därifrån.
Vi kommer precis i tid för att få fiolen stämd så vi hade aldrig hunnit äta även om maten kommit efter de 2 minuter jag sagt!!
Efter fiolen åkte vi tillbaka till MCD och då kan jag lova att jag var grinig, hade sånt blodsockerfall att jag gungade flera gånger och fick hålla i mej för att inte svimma.

Fick prata med killen och han gav mej snabbt tillbaka pengarna, men jag fick inget därutöver, blev inte ens erbjuden mat!!! Har inte de en gräns för hur länge man som kund ska behöva vänta?

Tog barnen och åkte surt till Burger King där vi äntligen fick vår mat!!!
DÅ var jag så hungrig att jag inte kunde äta, suck!....

Hemma igen kl 20 med två övertrötta barn på tok försent för dem!

Dessutom var det min pappas födelsedag och det är alltid lite extra jobbigt och i år blir jag lika gammal som han var när han valde att avsluta sitt liv...
EN merit kanske? Jag har iaf levt längre än min far ;-)

Efter nattandet hamnade jag i soffan en stund innan även jag somnade.



Har nu lovat mej att jag inte ska utsätta mej för sånt här igen, så mat innan fiol och hinns inte det ja då blir det helt enkelt ingen fiol den dan!!
MCD kommer jag inte att besöka igen för nu har jag två väldigt trökiga erfarenheter av dem! (Först det som hände i våras när jag skållade benen på kaffet som vi fått i en läskmugg. (Kaffet var extravarmt dessutom) och muggen frättes sönder av värmen så jag fick allt kaffe i mitt knä och sen nu!) Tack det räcker!
Dessutom måste jag se till att jag har nån möjlighet att äta på dan om inte annat så åtminstonde en macka eller en frukt.

Kanske jag borde se det här som en lärorik dag istället för en jobbig?

Nu ska jag natta kudden, kanske läsa lite mer Foucault innan jag somnar :-)

Kram!
L.